jag blir min egna ointressanta upprepningar
längs med golvet skrapar sig dammet fram
genom en doft av död och önskan om förvandling
det finns ingen ledning som sjunger
inget ljus att hålla över det undanlagda
kläderna har vikt sig själva och lagt sig bland tröstlösheten
och i tystnaden hackas det bokstäver 
lite drunknad efter veckornas krypande genom skyttegravar
samlar jag disparata linjer mellan fingrarna
som för att finna ron att öppna mina tankar
och mod för att äntligen ringa Herr Allts goda vän
för diskussion om det återfunna urspunget