tick tock tick tock

klockslag. terminer. minuter,

allt är under kontroll.


krasch, poff, kaboom

ett kaos som tystnade, för det blev tomt.

känslolös.



pang, pang, pang

låter ljudet av mitt hjärta

kan det vara så här svårt att andas?


förlåt,

det var inte meningen att glömma den där träffen,

att blanda ihop era namn,

eller att välta koppen.


förlåt,

för att jag inte orkar ses,

tystnar

och börjar gråta av frustration,

när ingenting fungerar



det är så himla, himla svårt att förklara

hur det känns när energireserverna har tagit slut,

nu saknar livet mening.


och var går gränsen för hur mycket skam man kan känna?

för visst är det löjligt? oberättigat? märkligt?

ja, ren och skär idioti,


det är så jävla jävla fel.



självkritiken gör det svårt att tänka klart,

och säga förlåt till den som fick ta smällen

till människan som sitter där och klandrar sig själv

för att hon är så fruktansvärt patetisk.


förlåt, förlåt, förlåt.