Du får min gåva i mörkret. Vetets korn ligger glänsande
i din hand. Daggens droppar blir till silver i ditt
hår. Du är ännu ung. Nyfött vatten pärlar sig på
din hud. I fjärran ser vi faderhusets gyllene tak. Omslutet,
inneslutet, i fullmånens sken. Natten lämnar plats för
ljuset. Vi vaknar på en mossbädd. Jag ser solskensmoln
i din famn. Du ser på mig. Du har inget namn. Jag kallar
dig Sommarblom. Det har du inget emot.
Min mor har har berättat om ett annat land.
Där du gömde dig bland vita björkar. Badade i floden.
Lekte med mig, utan att veta mitt namn. Jag fanns i vinden, bland träden. Och du kände min närhet, min svalka.

Georg Erdman 2013