När
jag sen höll den lilla ödlan i min hand
kunde jag inte längre hålla mig för skratt
Diamanterna i spindelns väv
var borta men
eftersom
hjärtat i ditt fågelbröst
var av guld
så skulle vi klara oss ändå
Över ängen låg dimman
och mellan ängsdunen
dansade
älvorna
Vi klädde oss i den
gråflikiga laven
Du tog mitt klingande
skratt
och
bar det på dina
vingar över sjöns
blanka vatten
Försiktigt svepte du in
sorgen i
skrattet och tillsammans
lyfte ni sen över
de dödas rike...