

Redan medlem?
Logga in

Försommardikt
Söker helheten som halv mitt i ett väsen. Vokalhackar min drift dånar i buskaget. Mitt självljud som röd vissnar en plog. Härmar en tid här är molnfritt. Fradgar en fallande sparv grenar ut. Spända ekblad en volym. Själens metamorfos återkastar en reflex en nypa luft. Den mjuka doften av ormbunke hundra miljoner år i änden av trädgården. I skuggan myskmadra glipan en förutsättning. Kärlsträngar fraktaler vi maler vallmofrön mellan våra knogar. Din varma djurkropp mot mitt själv. Det drar ihop sig till regn jag träffar marken bedagad.
Fri vers
av
Kozo
Läst 343 gånger och applåderad av 9 personer Publicerad 2020-06-10 12:26 ![]()
|
![]() ![]() ![]() Kozo |