Jag skriver inte som andra...

Kommer inte nämna all min kärlek,
alla dagar jag suttit ensam och väntat
på att du skulle komma in till mitt liv.

Kommer inte att skriva om stunderna
som lät världar explodera framför våra ögon.
Inte yppa något om de kvällar jag längtat
sönder mina celler och känt hur världen krymper
när du inte finns vid min sida.

Av allt vatten som livets byggstenar samlar på,
av allt syre som samlas i mina lungor
och av all jord som föder våra kroppar
är du det enda element som äger rätten till mitt liv.

Kommer inte skriva att du är min livbåt, min enda
sanna själsvän som befriar mig från ensamheten och
ger mening åt sanning, uppoffrande och helheten.

Hur du kan flytta månljus till mina skuggor
och får luften att vibrera varje morgon då
jag vaknar bredvid dig.

Detta är mitt enda brev till dig,
min enda sanning i livstunnelns eviga genomfart.

Det är så enkelt att skriva till dig,
att du formar min tanke till ljus och mening,
att du får min förorenade värld att andas med livskraft.

Jag skriver bara, att jag älskar dig.

Allt annat kommer jag att visa,
när du kommer hem igen.