Vardagen, det falska spelet.
Inget har hänt, allt är som vanligt.
Jag mår bra, jag älskar livet. Eller, gör jag verkligen det?
Jag vet att du ser att något är fel, men du är för rädd för att fråga.
Du försöker istället ge mig en blick av omsorg och kärlek, men det resulterar bara i att blicken avspeglar din egen rädsla och osäkerhet.
Jag är glad över att du inte frågar om hur jag har det och hur jag mår, för då skulle alla tusen tårar komma forsande på en enda gång.
Allt som krävs för att sanningen ska komma fram är den där frågan.