vi öppnar våra tankar
där gryningen samlar sig utsträckt
och ekträden fäster sina kronor

lägger sten vid sten
vid den som talar
skugga och mun lika

gråter vid koloniernas dörrar
bortkomna skräckslagna hjärtehungrande

som om vi sökte

den rå smaken av liv
det alltid undflyende

som om vi önskade

att så ett liv i det mörka
och där inga förklaringar finns

för att till sist

böja oss