Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

En uppmaningarnas sonett

Låt godhet alltid ha det sista ordet,
så trätor ej får bli det som vi minns,
ty redan platser uti världen finns
där man tyvärr ej kärlek lagt på bordet.

I fred och vänskap mår vi bäst att leva,
så strid som har blåst upp, låt fort den dö,
ja, innan den har grott från litet frö
och blivit till en icke stoppbar reva.

Långt bättre är en varm och utsträckt hand,
ett leende som smittar och blir fler,
än stridens vapen, de som blott förgör.

Så knyt, se om din vänskaps lösa band
och de ska hålla för så mycket mer
av påfrestningar som livet ändå rör.





Bunden vers (Sonett) av Lena K Nilsson VIP
Läst 243 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2013-11-24 09:18



Bookmark and Share


    ej medlem längre
En underbar sonett!

Bokmärker!
2013-11-24

  Gunnel Eriksson VIP
Imponerande rim i sonetten.
Bra innehåll. Jag bugar för poeten!
2013-11-24
  > Nästa text
< Föregående

Lena K Nilsson
Lena K Nilsson VIP