FÖRÄLSKELSE /

Det är späckhuggarens lek
Kastar, biter, nafsar
Brutalt äter lungor
De skakas. Lemmar delas

I oceanen plankton tar oss
Lågt depraverat bittert
Ger hän, ger vår rest
Till vi inte existerar

Å vi leker, säger okej
Valet tros väl eget
mot grumligt grund
I en skär lek