"dem möttes som bestämt i själarnas land, eller som författaren utan namn kallat änglamarken, en fortsättning på aniaras eko i natten. Det var ett annorlunda möte därför att de nu var fyra, övriga var också där, stabila och fasta, andra i fas med att bli bekomma. Det var ett kärt möte, därför det var kallat på och bestämt, i full ärlighet och utan masker. En efter en presenterade dem sig som dem verkligen var. Det var en naturlig fortsättning på hans turkosa dröm. Hon som öppnade alla dörrar med sitt väsen" - Adam