En text från årsskiftet 2008/2009. Publicerad jan-09. Minns känslan då.

Eko

tystnaden bryts
när du önskar
strax före skiftet

när timmen slår
brinner
rinner jag
i alla färger

bara för att slockna
någonstans där
på nyårshimlen

Fri vers av KeL
Läst 720 gånger och applåderad av 42 personer
Publicerad 2013-12-31 11:18

Skriv ut
Spara som PDF

Max Poisé Himla kul när alster lyser upp genom åren och lever vidare... Tack för denna! 2020-03-08

Askanden word up! känsla. 2020-03-07

Tomas Karlsson Fin! Bokmärker den. 2020-03-01

Quasimodo En skön ton här som sprakar i färger någonstans ett tillsammans och som slocknar under nyårshimlen, gillar! 2019-11-09

PinkFlamingoWhite Vackert =) 2019-10-20

Ola Rydberg Välskrivet med bra flyt 2014-01-04

axveronika Läcker och lätt 2014-01-04

Lollitta när timmen slår brinner rinner jag i alla färger ___________+++++ 2014-01-02

petter rost Det här är för mej väldigt rik poesi - vacker att lyssna till, fängslande och gripande ord och i denna starka gestalt ställer din dikt den stora existentiella frågan om människan i tid och rum – varför, för vad. Jag har inte läst många nyårspoem som tilltalat mej - det här älskar jag för det lämnar mej inte. Jag vill ha det som bokmärke. 2014-01-01

ej medlem längre vackert 2013-12-31

Stefan Albrektsson Wow, vilken bild! Jag ser raketens brinnande rinnande över nyårsnattshimlen - och det är textjaget som brinner rinner!! Men "jublet" slocknar när färgen brunnit och runnit och slutligen landar i "någonstans", varsomhelst, - bara ekot är kvar. Starkt, vackert allvar. 2013-12-31