Gränslös nådNyvaken gick jag ut i den tidiga morgonen, jag ville möta den, se den gry. Frosten låg som ett silvrigt täcke över gräsmattan och allt var stilla. Vinden slumrade ännu i sin nattliga dvala och det kändes som jag var den första människa på jorden att bevittna denna dag, en ny dag föddes framför mina ögon.
Fri vers
(Prosapoesi)
av
Tina Falltorp
Läst 216 gånger och applåderad av 3 personer Publicerad 2014-01-11 21:55
|
Nästa text
Föregående Tina Falltorp
Senast publicerade
Den gamla damen I spillrorna av ett liv Våren Gränslös nåd Min haiku Mognad Se alla |