Kvällens sista strålar smeker sömnig tegelhusvägg persiennerna kvällar med toktantens vidöppna solosångsfönster, i de stunderna brukar hankatterna fly och ängsligt lämna honkattornas gnyende. Krossad busskur signalerar vilsna själars vanmakt, glasskärvor, gårdagens glasspapper, förverkade förköpshäften fimpar och den förvirrade damen på väg mot Stenhamra där hon inte längre bor. Plötslig natthimmel mörklagd tegelstensgavel stabilt lugn och solotantens plötsliga tystnad. Återvändande hankatter och triumferande honkatter i väntan.