Jag minns att jag irrade omkring på en vind
En typisk vind men ändå likt väl så främmande
Från golvets springor steg starka ljus upp
Jag hörde röster och mindes personer
Vättar drog mig i byxorna och skränade
Jag fylldes av obehag

Allting var så fruktansvärt jobbigt
Som en mardröm där ingenting var skrämmande
Jag bara fortsatte irra omkring
Tills en duns väckte mig

I min säng låg en hårig massa och snarkade
Min hund hade bestämt sig för att belägra min fotända
Men allting var så skrämmande
Saliv var fasttorkat på mina kinder
Jag var svettig över hela kroppen
och för mina blundande ögonlock så jag ansikten som svävade

Jag begav mig på toa och bevittnade min spegelbild
Någonting var overkligt med mig själv
Mitt ansikte var framförallt det mest skrämmande
Jag trodde jag höll på att bli galen
Delvis känner jag mig mer labil i skrivandets stund

Men det kom mer när jag åter äntrade drömmens spegelvärld
Jag irrade omkring i ett komplex fyllt av okända delar
En simhall som var dunkelt upplyst och vattnet sken kusligt likt akvamarin
En handelsplats där en kvinna i min ålder hjälpte mig att orientera
I detta folktomma ödepalats bortsett från några enstaka suddiga personer
Hon utstrålade värme med sitt leende och jag minns att hon talade med mig
Men det var aldrig någonting jag förstod
Som om hennes röst var filtrerad genom ett moln av tät dimma
En djurpark där jag såg odjur dra sig fram släpande och ryckigt likt robotar
Jag hade tappat så mycket saker på en kolsvart plats tidigare
Där okända människor gjorde akrobatiska konster som var fysiskt omöjliga
Jag fann aldrig något av dess ting jag letade efter och jag vaknade upp med sådana fruktansvärda ångestkänslor blandad med overklighetskänslor återigen

Jag har aldrig drömt så intensivt någonsin och jag vet inte om jag ska känna mig glad eller livrädd över drömmar av denna karaktär.