Står där. Stilla, där en tanke uppstår, rämnar vid branten, och skingras. Allt som skingras, vad känt är, i tomrummet förtunnas, upphör. Måste samla dom alla. I förgrunden ett myller av kvistar, av länkar i följen, hängda över just dom trådar som väver mej samman. Står där, skingrad av något annat okänt. Skiftar sedan form, och bryts.