jag har gått länge och har tappat många nycklar
jag har låst många lås och öppnat många andra
jag har en amorbåge för sorger och sånger aldrig sjugna
jag har en penna i min ficka och noter alltid skrivna

jag är ett poem
jag är den sista tonen i stråkens smekning
jag är den mjuka legatobågens leende

jag är så tjusig så tjusig

att jag faktiskt kräks

och gräver djupt i mina fickor efter bus uppror och andra katastrofer
men ler förnöjt när jag i vart fall hittar en pytteliten slangbåge

för tjusighetsplopp och kräkstopp