Är jag kär, tänkte hon? Eller vad känner jag för denna kvinna? Hon är vacker, hon är stark...hon är chef. Dåligt val. Hon hoppades att hon inte var kär.

Att vi är födda samma dag är ju bara en slump. Samma intressen har vi ju lite till mans. Bara för att vi båda gillar språk och kultur betyder ju inte det att vi hör ihop. Men vad är det då, den här känslan? Hon och det rastlösa sinnet la sig på soffan, drack lite vin och lyssnade på Wiehe. Ingenting blev klarare av det.

Men hon är så lik mig, tänkte hon. Bortsett från det där med skönhet och styrka. Fast man kan ju inte vara kär i sig själv. Det är ju lite sjukt, nästan perverst.

Nä, den där Zlatan får det bli. Han pratar ju också italienska.