Hur känns det att gå i bitar 

när miltals promenader på stigar

ändå leder fram till samma plats

när inga förklaringar når riktigt ända in

när förståelse inte finns i nåns vokabulär. 

Jo, det känns för jävligt att gå i bitar

när fötterna velat gå en bit till

men motståndet är så mäktigt

att orken att förklara, försvara

liksom tryter

när enda viljan att förstå är min

men ingen tröst finns här