Sällan ser man Amor

såsom just idag,
på hans egen
glädjedag,
ser hur där han går
mäkta mer än
smått förlägen

taxenmaxlikt fåfängt döljande
sitt mer än skämmiga
dilemma:

kogret, alltid medföljande,
snöpligt har han glömt
där hemma...

efter alla tusen år,
denna gräsliga fadäs!
sinnet blöder som ett sår
upprivet av angstens fräs

Nu en vasst sågtandad smärta
genomfar hans arma hjärta
inför Alla Hjärtans Dag

Hur ska nu efter behag
Amor sina pilar skjuta
med sin hjärtligaste båge?
Ack, om pilarna nu låge
flygvilligt mot bågens sträng
väntande på Dets beslut
skjutas rakt iväg i Zen
projektiler kärleksfulla

Men i frånvaro av pilar
tårarna till nuet ilar
Amor gråter högt, förtvivlat
tårar strittar, vackert glittrar
faller i en sjufärgsbåge

Åh! en illusion! Vad livat!
Amor nu i ben får spring -
sakna pil gör ingenting!

raskt han stiger upp på tåge'
åker upp för livets båge
och vid högsta punktens utsikt
kommer Amor så till insikt:

Livsbågen rymmer allt

regnbågens sko rymmer skatt ,
illusionen rymmer skönhet
fastän den är ultrabåg

Amor vänder så sin håg
till den smäckra bågprofilen
för han vet, den bågen
rymmer drömmar

Amor äntrar tvåhjulsbågen,
fräser med ett häftigt vrooom!
nu iväg på okänd ban,
drömmer....

drömmer sig fri
ifrån krävd kvantitet
fri ifrån tvång

att beskjuta
hjärtan av stål och blod

drömmer sig friskt till allt mera skoj,
kogerfri pilskytt gör dagens ploj -

att på en endaste dag
skjuta tusende hjärtan i brand...
- tanken flimrar i Amors hand -

Resultatansvar, Effektivitet,
vik hädan!

Med frigjord blick vår Amor ser
hur horisontens runda båge
nu formar sig till koger
och likt en pil med eldsvans, där!
på scenen gör entré
en tovejanssonsk eldboll
flodhästlik som mumintroll!

det är kometen, rara Huyakutake,
som rymmer från sin rymd
och faller gnistrande i båge,
rätt ner i trollkarlns höga hatt!

förvandlas där till pil med studs,
och lägger sig på Amors båge, stolt
gör därifrån en glädjevolt
den studsar kring av hjärtans lust
och sprider gnistor i var pust

men

Amor vaknar med ett ryck,
Var det en dröm, var det en maras nyck?

Vår Amor, som vill kärlek styra
gapar stort, han har tatt lyra
och håller i förundran i sin hand
ej pil, ej
koger, nej,
men en komet,
en alltför het...

och resultatet?
Fågelfenixlikt en askig smet.

Upp vår Amor brinner
men i sista stund han hinner
slänga klotet, spränga bågen -
gnistor sprids som ring på vågen -
och i eftermälet
ges han epitetet
Kärlekens PoetKomet




Minkki 2014-02-14 23:00