Hon var vacker som en sommardag.
Som tagen ur en annan värld till en bortglömd stad.
Hennes ögon var som de djupaste vatten,
men de speglades av natten.

Hennes ord fick mej ur sans.
Med sina löften och lögner kryddade med charm.
Hon förtrollade mej med mitt liv i sin hand.
Hon bedrog mej samma stund som hon viskade mitt namn.

Hon visa mej till en plats
Som jag misstog för ett paradis
Som en förförande skatt,
som du betalar med ditt liv.

Hon lämnade mej kvar i misär och slit.
Där solen ett tag sken har nu mörkret satt sin tid.
Och nu längtar jag till minnen och till de kära i mitt liv.
För till de som kärt mej var satte jag ej min tid.

Denne som livet mitt vill släcka
bär många namn för var och en som hon har träffat.
Jag kallar henne drogen och vissa alkoholen.
Namnen är de många som hon samlat genom åren.

Hennes ord är så mjuka och manipulativ.
Men ondskan den är glödhet och bränner bort ditt liv.

Många hem hon nu har splittrat,
och bedragit likaså.
Med dödens grepp mot halsen är dom som andas få.
Om jag mitt liv kan vinna är det blott av Herrens nåd,
för allt som hon mej lämna var en blodig tår.