Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Gamla papper,dammiga blad stryker med handen över det som var


Kloka dåraktiga




Leende leende leende
dansar du
tyst för dig själv
bland söndervittrade
krukor
och en evighet av strand.

Spegelbitar i tusental
splittrade
fångar solen
gömmer månen
och du bara dansar
tyst för dig själv

Har du då ingen rim och ingen reson,
kvinna?
Har du då ingen vett och ingen etikett,
kvinna?
Men vet du då inte vad som
förståndigt och klokt är?


Dansar,dansar för det finns
inga ramar,det finns inga gränser
spegelbitar fångar mig
tusen liv glittrar
i en evighet av stjärnor.

Men vet hut,kvinna!Vet hut!

Hör icke! vill icke!ska icke!
blundar dansar stampar
lever
blodet rött och hett
nakna fötter
dansar tills de blöder
Hör icke! Vill icke! Ska icke!

Men stilla dig,kvinna!
Vet du då icke din plats,du galna,du enfaldiga?

Hör icke!Lyssnar icke!
Vill inte.Ska inte.
Dåraktiga kloka kvinna
jag är

som dansar








Prosa av Lalaya Li
Läst 207 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2014-02-19 22:23



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Lalaya Li
Lalaya Li