Henrik gick omkring en stund i vardagsrummet och slog sig sedan ner i en av fåtöljerna. Det var omkring tretton på eftermiddagen och lunchen höll han som bäst på att smälta medan han böjde sig fram över bordet för att hälla sig en kopp hett. Det kändes bara bra och han såg fram emot att tillbringa en lugn dag tillsammans med kvinnan han hade på besök hos sig. De drack under tystnad och solen sken in genom fönstret som stod på glänt trots att han var litet rädd för att det skulle kunna flyga in en geting. Musiken som strömmade ur högtalarna var pianomusik av Erik Satie. De där lugna styckena som lät litet som om pianisten inte riktigt visste vilka tangenter som skulle tryckas ned härnäst. Men Henrik älskade just den musiken. Trots att andra kunde bli som tokiga av att höra den som ingav musiken ändå just honom ett lugn och en glädje som om... Litet senare reste han sig upp för att byta skiva och då högg det till i bröstet på honom. Precis där hjärtat sitter. Han vacklade till litet men smärta gick över och han bytte Satie mot Chopin, likaså nu pianomusik. Men av ett litet annat slag. Det var av mer romantiskt slag. Så gick han mot fåtöljen igen och han log samtidigt mot sin kamrat som satt i soffan. Bara sekunder senare högg det till i bröstet igen och han kände hur han föll som i slow motion mot golvet. Han försökte och lyckades också med att undvika bordet. Han föll utan rädsla i det att han i stort sett bara registrerade och accepterade fallet då det väl var på gång. Han föll snett och försökte ta emot så att han föll på armen, vilket lyckades till en del. Sedan kom en annan smärta, som dock inte lyckades övertrumfa smärtan i bröstet. Nu låg han bara och väntade på att smärtan i sidan och i ansiktet skulle domna bort. Smärtan i bröstet fick honom att bli som stum. Han kunde inte tala och svara när kvinnan förskräckt undrade över vad som hänt, om varför han bara hade fallit som ett träd i skogen. Med en skarp duns i golvet. Hon tänkte igenom situationen, det syntes i hennes ansikte att hon undrade över vad hon kunde göra och till slut tog hon telefonen och ringde vårdguiden, vilka ringde efter en ambulans. När den kom kunde Henrik visa med handen och yttra sig något. Den ene ambulansmannen frågade Henrik om det gjorde ont i hjärtat och det gjorde det ju så han svarade ja på det. De båda männen lyfte upp honom på båren och sköt in den i ambulansen. Medan kvinnan tog på sig och med sig Henriks kläder så gick det en liten stund, men männen väntade ändå så hon kunde låsa dörren till lägenheten och följa med i ambulansen för färden till sjukhuset och intensivvårdsavdelningen där Henrik fick exklusiv behandling.


*Om bilden, som illustrerar texten, den är tagen med min digitalkamera. En sådan där platt variant för turist- och familjebruk.