Minns du hur regnet förstörde rosorna den där sommaren. Hur de ruttnade innan de ens hunnit slå ut. Minns du de bruna kanterna som åt sig in över det vita. Jag minns att jag tänkte; att vi blev lurade på rosorna i år. Jag tänker att jag borde säga någonting om att det var länge sen jag började göra dig illa. Men det finns ingen plats för förlåtelse om den som säger förlåt inte har någonting annat att komma med, än det den hade att komma med förut. Jag tänker istället sömn, rosor och varsamhet. Jag tänker att det ännu en gång snart är vår. Att mars är mars och april ska bli april. Igen.