i det brutna finner jag silverlinjer
drar jag med kirurgens skicklighet
genom hjärtat och ut det oformliga grå

det genombrutet ruttna

för så olika pressas vi genom samma form
bryter väktaren ben och liv och blod

och när ordningen upplöser mig
önskar jag mig din destruktivitets förmåga
löpsedlarna, drogerna, den rakade skrämseln

ja jag önskar mig

för om jag kunnat sparka 
om jag kunnat skrika
om jag kunnat sätta handen ut i ett nej

hade jag kanske inte i tystnad gått sönder
hade jag kanske inte i smärta låtit det ske
hade inte min själ brutits

mot ett välpolerat golv