Bestämt
Och med ett hatets tystlåtna beslutsamhet
Vill jag, liksom Åke Reinhold Eriksson
-kolla imdb, ni som inte vet -
Klättra upp på taket
med en termos kaffe
och beväpnad med en kulspruta

Poesi av bästa sort: SF bio -76
slutscenen, ett klimax med en ofelbar rytmik
Jag vill,
Skjuta ner er allesammans, skrika
Se hur kulorna slår i er kropp

Jag vill straffa er, för att ni tillåter
Er själva
Att ha den usla smak ni har,
Det är ert val

”Vad har vi gjort?” frågar ni föraktfullt
överlägset
Skakandes på huvudet, åt min imaginära orgie
(Det är ju inte alls på riktigt)
Jo – svarar jag er då halvt kvävt:
”Ni har dödat något”
”Dödat något mycket värre,
än den död jag någonsin kan orsaka
om så med fysiskt äkta kulor
mot er kollektiva bringa”

Är jag fascist? Frågar jag mig skrämt
Som dödar i den goda smakens namn
Nej luftens motstånd, när den strömmar ur min hals
Vittnar
om att både jag och Åke
Skjuter ifrån underläge, jag är maktlös
Maktlös
Inför era likgiltiga blickar
Som långsamt kommer få
Vart Strindbergskt ark att saktmodigt förmultna
I samma takt som hjärnan
Hos var människa som sniffar
Inhalerar dagens atmosfär:
Det trögflytande gift
Som sått sin död
Över så mycket vacker, mänskligt
Godsinthet

För
Den, goda smaken, så som jag betraktar den
Medger inga vräkningar av gamla
Medger endast hånfullhetens skratt
När den som skrattar
Skrattar med en äkta konstnärs känslighet
Och detta kunde knappast tillerkännas er
Ni bulldogar

Och liksom AFA som,
Medelst fascism syns kriga mot fascismen
Vill jag
Ömsevis få tillåta mig själv att haverera
Och leka leken – galning och
Om så för bara en minut
i form av skräck
Få se ett uns av mänsklighet
i era blickar