Jag tror på trollerier
Ty
Den människa
Som klätt symbol för djupast ömmast trygghet
Kan mycket bryskt
Förvandlas
Till en lika grundlig otrygghet

Jag tror på årstider
Ty
Från den bröstkorg där
Ens själ har sökt sig efter värme
Där blodet varit varmt, så att det kokat
Kan frosten komma krypande
Och gnistra med sitt bländvita och svala leende
Som kylig februaridag i Vinterviken

Jag tror på eget ansvar
Ty
Den människa
I vilkens händer man har lagt sitt hjärta
Kan tröttna på sitt ämbete
Och inte veta
Vad den ska med detta slitna hjärta till
När ämbetet har tappat mening
Och inte längre genererar
Någonting tillbaka

Jag tror på styrka
Ty
I Amors rike, finns det alltid krafter
Som vill dig illa
Och snårskogar
Genom vilka desperationen
Är den sämsta utav alla tänkbara vägvisare

Jag tror på kärlek
Ty
Ingen smärta i världen
Kan mäta sig
Med njutningen
Som denna salva, lägger över barmen
Och köldtoppar, i ens den strängaste vinter
Inte mäta sig
Med värmen från ett ömsint kvinnobröst
Och ingen viloplats bli säkrare
För vilset hjärta
Än tryggt placerat
I två kärleksfulla händer