Manifesto del intimidad; min egen protest
gör gällande
Att det som, ehuru spretigt och förbytligt, utgör
Min, och endast min, själ
Ej är någon annans leksak

Ej heller kroppen, eller någon annan fysikalitet
till själen nära hörande,
bör kontrolleras utav någon annan
än den själ det vederbör

Om detta har man tjatat, adressanter:
profitörer, diktatorer

Själv riktar jag det mot er partners,
enär ett synbarligt intresse hos en del av er,
inte ringa i antal enligt egen empiri,
är att använda en annans åker
till att odla era egna spannmål på:

Jag är INTE
intresserad utav diskussioner,
formade enligt en mall
för hur en parets unga dialog skall föras
- jag är ej teaterkungen – oavsett min frack för kvällen,
vetenskaper har sitt språk, sin melodi och relationens toner
faller inte alltid väl uti min primitiva snäcka
Särskilt inte när den formuleras utav kvinnor som,
Ser det som sin hobby: sin pojkvän,
överhuvudtaget
att ha pojkvän

Därtill är min testosteronhalt allt för hög,
för att jag ska finna tillfredsställelse i,
att ni, kontrollerande flockartade, ägande unga kvinnor,
med noggrann blick som utstuderat sneglar
över gatans konkurrerande ögon,
stryker era giftaslystna fingrar i mitt hår
Det hår, vars nyanser ni ändå aldrig
kommer se

Jag är INTE en ko uti er hage
Visst älskar jag den lukt ni utsöndrar, söker
mig till den
Som dovhjorten till vittring konserverad i en
sprayburk men,
Den svala frihetsvinden, blåser ständigt bort
den doften,
förvillar snabbt mitt väderkorn
och leder in mig på den andra vägen, den som
jag värderar vara högst
En dovhjort tål ej stängsel som en tjur
om än dess klövar, kost och gångstil gör dem
sällsynt lika

Därför
När ni, i tron om att ha funnit
det slutgiltiga husdjuret, avpolletterar era vänner
Gör ni då,
det lika slutgiltiga misstaget
För ett husdjur överlever mycket sällan
sin unga matte eller husse

Men i er gråt och skrik, om än ni må va’ kvinnor
Skymtar jag konturerna utav en pojke
som nu förlorat nåt så opersonligt
som,
när genom misstag
den raderat sin profil,
ut på sitt TV-spel