Jag sitter
I en rymdraket
Och försvinner längre och längre ifrån moder jord
Och jag är rädd
Inte när jag blickar fram, mot alla stjärnor
Men bak
Till den gröna och blåa planet
Som var mitt hem

Det var så mysigt
Lätt
Att bara glida runt vid atmosfären:
allt var lek
Och landningsplatser fanns inom
vår närhet
Tanka, äta
Och så upp igen

Nu har avstånd till dig ökat
Moder jord
Nu styrs ett skepp, och mot en punkt
Där återvändo inte längre finns
Bort från gröna ängar
Vattenfall
Men också krig och svält
Och gift

Men jag vill inte vara
Astronaut
Endast liten rymdresenär
Är det identitet?
Det skrämmer mig
Och jag är ensam

Liggande på golvet ser jag upp
På alla stjärnor som snurrar