Är vi mer än det fasthållna? Är vi mer än det uppdragna så fint mekaniskt sammansatta, mer än blodet inom oss, mer än livet samlat i trådar?

Hur skall jag kunna svara på någonting?

Är jag? 

Mellan de små strålarna av ljus rör sig handens drömmar över pappret. Upprepas vår längtan efter liv och förståelse. Evigt beroende av nyckeln i en annans hand. 

Kanske är det inte märkligt att vi blir galna? Att vi står med döden i våra händer och funderar över varat?

Och ändå, Herr Allt.... Och ändå..

I sanden dör människan. I sanden föds hon. Ingenting har tusen svar och oändliga möjligheter. Liksom den där lilla flickan. Hon som talade med träden och aldrig tvivlade på dig. Inte ens i döden.

Den där döden som kom. Och den död som gick.