Jag är räddad, sade Hanna.

Räddad från alla som ville åt mig,
från deras skratt.
Nu skrattar jag, skrattar högt, skrattar lättat,
åt allt de försökte få mig att vara.

Du som redan hade allt, nu byter vi skor.
Nu får du mina stenar.
Det jag nu betalar är ett rättvist pris,
inte dina ockersummor.

Jag får ett barn och jag ger honom
med varm hand åt Gud,
inte som när jag betalade med min skam
för min närvaro.

Tänk, att den stora Ordnaren
som skapade ur kaoset allt -
väljer omvänd ordning. Du får ångra,
jag får glädjas äntligen.

Omvänd er, omvänd er!
Så ska ni räddas. Jag, flämtande. Räddad.

Lämnar dina skor vid tröskeln.

Vet för mycket om deras undersida.

Går med bara fötter över nya stenar
och låter dem ligga.