Jag grubblar över småstenen i tron att det är en klippa.
Svindlande högt, brant reser den sig till toppen av min syn.
Ett slag av panik och andnöd får mig att efter förstånd och anda kippa.
Då inser jag att den lilla stenen fyller mitt panorama där jag ligger i dyn.

Jag ser då jag reser mig och mäter lång att stenen är ädel.
Med omsorg och tid kan den bli min klenod.
Jag tar den i min ficka och tänker den en medaljong
som en dag ska klä min hals, glänsa och ge mig mod.