Du gestaltar mina drömmar med glöd och lycka.
Elden i mig brinner starkast om natten i drömmens sal.
Skratten hörs högt i de rymliga valven.
Här har de båda rum att umgås, leda varandra.

När drömmen tynar och gryningen bryter ut falnar elden.
Svarta flagor är det enda spår den lämnar kvar.
Skratten klingar ut i väggarna i drömmens sal.
De dröjer sig kvar i hopp om dagens förfall.

Så kommer skymningens besked med snara steg.
Dagen flyr en flykt i hast som den av solen bränts.
Det är nu i nattens begynnande skede drömmens blomma knoppar.
Än slår den inte ut ty verkligheten är vaken.

Månen sluter upp och strör sömn i verklighetens ögon.
Portarna till drömmens sal öppnas i en inbjudan till dans.
Såsom fågel Fenix reser sig elden röd ur sitt flagade jag.
Utmed väggarna flyger skratten åter sin fria färd.

Här där verkligheten sover finner jag dig vackrast.