Jag har glömt varför jag bestämde mig.
Resonemangets konversation tycks klinga ut.
Anledningarnas plattform vittrar till grus och kalk.
Känslornas solsken mulnar till påträngande tvärregn.

Jag minns vår glöd som lyste upp horisonten.
Värmens famn höll oss genom decembers frusna omgivning.
Kärleken närde tvåsamheten när tjälen fryst roten.
Upptäckten av dig fick solen att lysa starkt över fjället.

Jag hittar inte längre nyckeln till våra skrin.
Nyheten i du och jag tinade med toppens sista snö.
Rotens blad nästlade sig för tätt i junisolen.
Gryningen bar inte längre förväntans hopp i ankomsten.

Jag känner hjulet ekrar vakna.
Tviveln tar ton, fyller tillvaron med dess efterklang.
Ängens blommor i september spelgar skälens mångfald.
Virvelvindens kraft tilltar, sliter i fogarna den fört samman.

Jag kroknar i hjärtat inför detta.
Pusslet vi byggde tillsammans tappar en bit var dag.
Orden vi sade arrangeras om till enskilda stavelser.
Tiden lämnar snart endast plats för det svåraste som finns.

Jag packar ner min stjärnhimmel som närapå månen.
Energin sinar till blott en stril i älvfåran.
Läpparna samlar sig till ett avstamp.
Tvåsamhetens stig delar sig itu.

En för var av oss