Mina skärsår.

De är inte där för att visa dig hur jag mår.
De är inte där för att kräva din uppmärksamhet.

Mina skärsår.

De är där för att påminna mig om att jag finns.
Om att jag lever och existerar.
Mina skärsår.

Det är din nyfikenhet
som får dig att undra,
inte min vilja att bli uppmärksammad.
Nej. Jag vill gömma mig. Inte finnas på din radar.
På din näthinna.

Jag kliar mig blå. Inte med flit.
Men jag blir blå när det kliar sådant.

Var är saxen? Var är kniven? Som du alltid kliade dig med.

Huden. Kroppens yttre organ.
Ett skyddande hölje av.... Vad?
Så bräckligt, så skört.
Men endå så tåligt.