Som jag minns dig
Så var du alltid glad
Inte kanske i livet
Men över att se mig

Jag minns de koppar vi drack
De samtal vi haft
Och någonstans på vägen
Kom livet ikapp

Du halkade av stigen
och trillade i slänten.
Jag undrade så länge
vad det var som hände.

Det biten är ej
relevant längre.

Vi var rätt lika, du och jag
Du var min förebild ett bra tag.
Du bar en värme så sällsam och klar
Dina ordval i dikter var av praktfulla slag.
Du var öppen och ärlig,
Förstod dina misstag

Ville gärna må bra
men din krets gav dig skav
Mellan olika världar, i öppet hav
Är det svårt att finna helande gemenskap.

Jag vet att du fann ro
Och acceptans i din tro

Som jag minns dig gav du hela ditt hjärta
Till alla runtom dig
Fann du någonsin någon i din egen omnejd?
Som valde att offra sig för dig.

Som den starkaste stjärna
på himlen du sken
Du är saknad av oss
Som kännt dig sen barnsben