*

Jag går längs frusna kanalen

o ser Din bild överallt…

Den värmer lyser o glänser

trots att det är snöigt o kallt

I skyn den vinkar…

genom flingors täta dis

Ohhh… vad jag längtar…

efter Din mjuka närhets bris…

                           *

Kylan den biter o isen växer sig stark

snö faller ymnigt o täcker all synlig mark

Jag ser Dina spår försvinna

in i stadens tomma brand…

snön täcker mig ymnigt

i min grotta vid kanalens rand

                             *

Jag anar genom iglons fönster

hur Du vinkar från skyskrapans höjd

o iskristaller bildar glittrande mönster

när Din stjärna strålar av fröjd…

                           *

Hoppas isen tinar

när Din värme når ner till mig

o frostrosor smälter

till blåa förgätmigej

När det våras ibland husen

av järn sten o betong

börjar jag sakta tina upp

ur min vinterfrusna kokong

Då tar jag min eka

o ror på kanalen mot öppna hav

Säg följer du mig då…

Kan jag lita på löftet som Du gav…?

Kan jag lita… på löftena som Du gav…?

                             *

Jag rider på morgonstjärnans skimmer

mot Havet det mäktiga blå…

o lämnar den kyla staden förnimmer

o husen fuktiga grå…

                 *

 

© Bo Himmelsbåge