Med ögon i tårar och rakblad i handen
ser jag ner på den mörka
självförvållade randen.
Snart är det över ,snart är jag borta.

Jag känner hur tiden långsamt rinner ut i sanden.

Långt ska jag vandra
till parallella galaxer
utan att ens försöka snegla över axeln.

Till sist jag kommer fram till en öppning.
Men genom den verkar svårare att ta sig
än att undvika sprutande Cola efter skakning.
Dock min vandring jag vägrar ge upp nu.
Så från denna sida till andra jag pressar.

Inte fan kan man stå och vila denna resa.

Hur som, min mening med detta
är att Dig jag ska hitta
för att ta Dig tillbaka till livet innan sorg och smärta.
Dig ska jag släpa tillbaka till livet
för att själv se till att Du tar sista klivet.

Detta är min hälsning till Dig:
Jag lovar att själv se till att Du dör
för att lindra mitt egna bittra humör.
All känsla Du lämnade innan Du drog
går ej att beskriva i ord hur stor
all saknad och sorg som Du lämnade kvar.

Är nog de minnen som finns
från Dina levnadsdar.