Jag skulle ju låta bli.
Slänga dig i sjön och glömma.
Aldrig komma tillbaka
Men jag ä svag.

Och då finns du där igen.
När slukaren och rivjärnet kittlar i kistan igen. Fyller mig.
Då står du där och hånler.
Som om du visste
att det bara var en tidsfråga.
Innan jag kom tillbaka
Krypande, krälande
På alla fyra

Jag slängde bort dig, visst gjorde jag?
Men du fann din väg hit igen.
Till min sida.
Som ett stöd när allt annat förrått
och försvunnit från min sida.
Då är du där
för att fylla tomrummet.

Och när vi haft våra möten,
var det värt då?
Ja. Nej.
Du är som en drog.

Min drog.

För när vi träffats så vill jag ha mer.
Mer! Mer! MER!!!

Du är så vass och hård.
Du fyller och skär upp mig.
Lilla, mjuka mig.
Sliter mig, mitt skal.
så att det ska se ut som jag är.

Mitt riktiga jag, som jag är inuti

Jag kastade ut dig! Ändå fann du din väg in.
Som en slingrig, kallblodig, råttätande orm.
Med din vassa tunga.
Som känner lukten av svaga.

Ät upp mig, för all del!
För om det ska vara såhär
då vill jag nog inte leva
Ett evigt studsande
jojande.
Fram och tillbaka.

Ja. Nej.
Ta mig helt eller låt mig vara.