JAG går och går - alltid ensam alltid för att betvinga ångesten, så långt som det går - även om mina fötter till slut badar i blod i för trånga gummiskor.. . . . Det låter dock mysigt, ungefär som när man lägger sig för att sova i segelbåt och kluckandet långsamt för en in i sömnen. . . . Men för att betala mina synder går jag först ner till stranden och går ut i det salta havet. . . . Jag går ut till knähöjd och det känns som jag som om jag har levande rak- blad i skorna och vänder mitt ansikte upp mot skyn . Men får inget svar, på min sista fråga här i livet. Vänder mig därför om tillbaka till golfbanan som jag brukar promenera vid och inväntar rätt tillfälle - den runda bollen kommer åt mitt håll - jag nickar den med vänster tinning och det blir underbart mörkt. . . . Jag är blind och smärtan outhärdlig och jag hör hysterisk kvinnoröst skrika "En ambulans, ambulans för helvete!!! Ring efter en ambulans! Någon." : . . Kvinnan böjer sig över mig... och sätter sätter sig ned och börjar gråta, mitt blod blandas med hennes tårar. Lyfter försiktigt mitt huvud och lägger det på hennes vänstra lår och tittar på det hemskt djupa hålet som hennes boll gjort. I mitt huvud, blodet pumpas ut ut snabbt. Det är för sent tänker hon, och just i detta ögonblick, viskar jag till henne: nästan ohörbart känn ingen skuld, du har befriat mig.... Och du, se till att dom spelar The Great Gig In The Sky,med Pink Floyd, på min begravning, Studio versionen från The Dark side of the moon. Inte nån jävla live version, de låter hemskt. ' ' . . . S L U T . . .