Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Skriven rakt upp o ner som vanligt. Så påpeka gärna fel. Jag tar verkligen inte illa upp. Och ni som inte läser ANYA. Ja ni missar verkligen något. Lita på mig jag har hållit på med detta i 45 år.....


Hon läste hans dikter....

Hon läste hans dikter/noveller och blev djupt indragen i dem. Så sorgsna - så utsökt romantiska - så obeskrivligt djupa och ändå klara. Ibland skrivna med en fantastisk humor. Hon kommenterade allt han skrev här på poeter. Han skrev snälla kommentarer om hennes dikter. Fast hon visste mycket väl att de var en dussinvara - inga guldstjärnor hon fick. Djupare och djupare fastnade hon i honom. Till slut klarade hon inte av denna längtan längre. Hon skickade ett meddelande med sitt telefonnummer. Efter en vecka av plågsam väntan ringde han. De hade ett underbart samtal om allt och hon blev förälskad i hans röst och skratt. De bodde i samma stad, så hon frågade djärvt med en klump i magen:"Kan jag komma och hälsa på någon gång när det passar dig?". " Visst" svarade han. " Vi kan ta fika imorgon. Jag är hemma hela dagen. Vad sägs om klockan 2?". Hennes hjärta slog ett dubbelslag av glädje. Hon gick upp tidigt nästa dag och gjorde sig så fint iordning som om hon skulle på en nyårsbal!

Huset han bodde i var jättefint och låg i ett fashionabelt område i staden. Själv bodde hon i en liten tvåa i ett tråkigt område. Hon hade ont om pengar men tog ändå en taxi hem till honom. Hon ringde på. Aldrig i hennes liv hade hon blivit så besviken. Öppnade gjorde en medelålders kulmagad man iklädd säckiga blå joggingbyxor - tofflor och en hemskt urtvättad ful grön T-skirt. Till råga på allt med en Golfkeps på huvudet och Ray-Ban solglasögon på sig!

Hon kände sig förstummad. Men. Så tog han av sig solglasögonen. Hon hade aldrig i sitt liv sett så vackra ögon. Trötta men. De var smaragdgröna med en massa nyanser i - mörka och ljusa gröna färger i en sagolik blandning. "Välkommen in Rita" sade han med rösten hon förälskat sig i. Han tog hennes kappa och visade henne in i det största vardagsrum hon någonsin sett. Här fanns flera soffgrupper med bord. Och på det som var närmast stod det en bricka med kakor och två kaffekoppar. Hon satte sig försiktigt i den stora benvita plyschsoffan. Han satte sig i en jättefåtölj i samma material.

Hon som på förhand haft romantiska tankar. Ja dessa var nu totalt bortblåsta. Dock. De hade ett mycket trevligt samtal. Han verkade inte heller alls vara intresserad av henne på ett romantiskt vis. Han ser ju nästan döende ut tänkte hon. Han hade åldrats i förtid tänkte hon.

Men så hände en sak. "Kom" sade han jag vill visa dig en sak på datorn. Han hade precis avslutat en dikt och ville visa henne den. Och nu skedde en ofattbar förvandling! Plötsligt blev han förvandlad till en lysande tonåring och just i det ögonblicket älskade hon honom. Hon läste dikten och älskade den. "Den är utsökt och berörande" sade hon. Då tändes det ett ljus i de vackra ögonen - de liksom tindrade. Sedan slocknade de och han blev gammal igen, när han sade: "Skall vi gå tillbaka till vardagsrummet igen".

Av artighet hade han skrivit ut alla hennes dikter på datorn. Och markerat de avsnitten han tyckte bäst om. De talade om dessa ett tag. Hon frågade honom om var han fick sina idéer ifrån. Han svarade med ett varmt skratt:"De bara ploppar upp. Det har varit så sedan jag var tio år".

Hon förstod nu att denna man aldrig lärt sig att vara lugn. Och egentligen bara levde när han skapade och tidigt bränt ut sig. Hon kände en stor sorg inom sig. Och ville egentligen ge honom en stor kram och säga:" För Guds skull Jan - STANNA UPP!".

Men hon visste att inget/ingen i världen skulle kunna åstadkomma detta. Hans liv brann i båda ändar samtidigt. Och att han skulle dö i förtid. På hans gravsten skulle de stå: "Be för honom" tänkte hon.

Helt plötsligt sade han: "Rita tyvärr måste jag be dig gå nu. Jag är så trött och måste vila nu." Detta trodde hon inte ett ögonblick på. Hon log inombords. Han har fått en ny idé och skulle väl hälla i sig en liter kaffe eller något annat ännu värre. Sedan sätta sig framför datorn och "lysa" igen.

Hon tog spårvagnen hem och kände sig bitterljuv och melankolisk till sinnet. Glad över att ha träffat honom men samtidigt ledsen över detta vrak till människa. Och aldrig hade hon sett så sorgsna ögon i hela sitt liv. I hennes väska låg hennes dikter med hans anteckningar.....

 




Prosa av Hans Christian
Läst 528 gånger och applåderad av 7 personer
Publicerad 2015-09-13 15:39



Bookmark and Share


  Minkki VIP
inte riktigt som vanligt - inte ett enda slagfel eller överhoppat ord i den här berättelsen ;)
Full av realism och känsla - kanske blir det en fortsättning?
2015-09-19

  Anya VIP
En varm och sensibel text om ett försiktigt möte. Bra flyt och ett språk som tilltalar.
2015-09-13
  > Nästa text
< Föregående

Hans Christian
Hans Christian