Fullmånen lyste över henne och det nyfödda barnet. Barnet gnydde där det låg mellan hennes ben. Hon klippte av bandet mellan dem. Fri från bördan svepte hon så in barnet i filten. Sjukhustrappan låg inte långt bort. Några steg och allt skulle vara över.

Hon böjde sig fram för att lägga ner byltet. Ögonen föll på armen som fallit ut ur filten. Den lilla handen var missbildad. Anblicken grep tag i henne, gav henne ett andra val.

Nu är hon tillbaka där allt började. Dörrarna glider upp till sjukhuset. Hon går fram till receptionen ;- det gäller mitt barns hand...