Du spädde ut mig med dig. Trängde in i mina val så att jag inte vet vem jag ska välja.
Jag förstår hur en besatt karaktär i Matrix känner sig; självklar. Självklart valdes du.

Jag Älskar dig. Du är den fantastiska desserten som äter mig. Mår illa av hur full, full kan kännas. Tittar inte i spegeln längre, ser bara dig.

Du har rätt, du är minoritet, klart du ska ha mer plats än bara känslor och en spegelbild. Städa bort allt skräp och känn dig hemma.

Precis som "jag" försvann i denna text, suddades jag bort från mitt liv.