Sliter av mig mitt skinn
och
vänder det
ut och in,

Klär på
mig det
igen,
som
en
blodig byxdress

Jag står styckad
framför näsan på er,
men ni ser inte.

Skriker så stämbanden
släpper,
men ni märker inte.

Mitt hjärta
orkar inte längre;
slutar
sakta
slå.

- 112,
hon är döende!
(döende? jag är redan död)

Nu ser ni
Nu hör ni,
Nu tror ni
att
ni
måste
rädda
mig
NU, NU, NU!!!!

- Men ni -
ta det lugnt ,

andas

slå av sirenerna,
och
bromsa in

för

jag ligger redan i graven
och
drömmer

att ni

höll mig i handen,

igår.