Tiden då stegen tas genom kyrkans mittgång
och det som kommer sedan
det som är stumt och oväntat
Få steg hand i hand -
därefter förkolnandet
när fingrar inte längre känner varandra
och ekande röster är den enda rytmen
Seklers kondenserade bävan
över nötta brädor
som om varje sprattlande liv
haft sitt upphov på denna plats
som om varje kvidande är en koral
Sådan är denna kärlekens akt:
en hastig rörelse i blodomloppet
förtorkade vingar i hjärtats fönsterkarm
och detta andra som inte någonsin är tydbart
det som är tidens nästa anhalt
Det kan endast anas
som mandelblom kan anas en vinterdag
därför att allt är vitt och allt kommer att vara det
vit klänning vit snö vit panna
och vit sten där dessa namn vill bli ristade
tillsammans