en viskning
detta kommer sluta illa älskling
med det var redan försent
jag hade redan fallit för din mjuka röst
och dina små händer
så jag lät dig ta
gå ett steg för långt
och tillät mig själv
att falla

nu lyssnar jag inte längre till hur röster låter och läser inte om lyckliga slut

och jag sparar aldrig några meningslösa kvitton från Weekday
nånstans i en radhusvilla i Smedby igen
gömmer inte några halvtomma vodkaflaskor i en byrålåda nära min säng
kramar inte längre nallen du gav till mig innan du åkte till Ungern
den där sommaren.

den där sommaren lämnade kvar en halsduk som fortfarande luktar dig
jag tillåter mig inte att fastna i någons ögon en hel sommar igen
orkar inte spara på det där som vibrerar
i ett rum där vi är ensamma fast med 30 andra

slänger mina kvitton
häller ut allt gammalt
och önskar mig inget i present

fastän jag hade velat gömma dig i evighetsdikter
noveller som bara Emy vet hur man skriver
vågade du inte stanna
ville inte bli vuxen
men kunde vara en riktig vän
du som kunde få allt sagt
bara genom att andas
du som visste hur jag mådde
innan jag ens sa hej
och du visste hur jag älskade
att älska dig

jag har sagt att våra äventyr på smålands järnvägsspår
var för stora för hela vasaparken
att inte ens folkparken eller vrinneviskogens längsta slinga
kan skingra tankarna på hur din kropp kändes emot min
och hur sällsynt det är att två personer är exakt 186 cm långa
och hade exakt samma frisyr
jag har sagt att vår kärlek är lika osäker som våra slutbetyg
vi som alltid lekte pajas i klassrummen för att sedan dra oss tillbaka
vi som inte ville ha hundra vänner utan nöjde oss med en

och för mig var det helt okej att inte sjunga ditt namn på gatan
eller lägga ut en enda pussbild på internet
jag hade ju ändå
tusen kyssar
över hela mig

och jag hatar att jag spottar ut allt i skrift
till och med våra ord
blir bara ord
men du är för långt borta för att mina händer ska visa
att dom har skakat
sedan 13 augusti 2006