En gång fanns det en man

som reade ut samveten mot enkronor.

Han hade avdragsgill smärta i sin hatt;

där han satt lutad, som ett hot, mot teknokratin

och spelade harpa på sina revben.

Nu är han borta

– forslad till glömskan

av statligt avlönade vandaler:

Ett effektfullt serum mot ogräs i idyllen.