Avund
av undran

ska de 
onda
komma 
undan

lämna 
honom
utan

utanför
rutan

undan
för undan

utanför 
rundan

utan 
förundran

bitter

av ren
avund
han

sitter

fast
i smeten
han

stanken

surögd
hund
i bur

stirrar
in i
tapeten
han

sorgen
begraver
vreden

frågan borrar
skaver
tär:

varför fick 
den där
silverskeden

inte jag

hjärtat nästan
stannar

i iver
besk och sur
men sann

förbannar
han 

denna 
sin dag

missunnsam
i tanken
och orden

då någon
på jorden

fick 
ett uns

bättre
än han