Doktorn sa att jag var svårt sjuk,
att världen blott blev
skeva perceptioner
i mitt medvetande.
Hon skrev ut
antipsykotika och antidepressiva,
De skulle hjälpa mig
"tillbaka till verkligheten".

Idag har jag ätit mina mediciner
enligt ordination
sedan år tillbaka,

Ändå är världen en plats
där treåringar arbetar
för två kronor i timmen,
Ändå är världen en plats
där mord, tortyr, misshandel, sexuella övergrepp och människohandel är en verklighet,
Ändå är världen en plats där människor hoppar ut genom fönster, framför tåg eller tar dödande överdoser för att de inte lever upp till samhällets ouppnåeliga förväntningar,

Ändå är världen
lika
j. ä. k. l. a.
skev

som igår.

Och jag börjar undra

om det inte var verkligheten själv
som behövde
medicinerna?