Med samma självklarhet är allting lika ointressant som det är intressant, det är det svåra och det enkla med det hela. Och kräk och gulligull har ju det med att uppfattas olika. Liksom det att öppna sina fönster och bara lyssna till det fantastiska livet, det som i grunden är fullständigt obegripligt men en fucking joy-ride, i alla fall om onsdagen.